Schackpjäser: namn, dragsätt och värden

Ett schackspel har 32 pjäser, men bara sex olika slag. Att känna dem vid namn, veta hur de går och vad de är värda är utgångspunkten för varje parti. Det är också det första man förklarar för ett barn framför schackbrädet. Här är den fullständiga presentationen av schackpjäserna, från deras ursprung till deras värde på brädet.

Hur många pjäser finns det i schack?

Varje spelare har 16 pjäser, alltså 32 sammanlagt. De delas in i tre grupper:

• kungen, unik och oersättlig;
• officerarna: damen (en), tornen (två), löparna (två) och springarna (två). Man skiljer mellan tunga pjäser (dam och torn) och lätta pjäser (löpare och springare);
• bönderna, åtta till antalet.

Vissa spel har en extra dam i varje färg, mycket praktiskt vid en promotering: så är det med våra modeller med dubbla damer, som Le Régence nr 5 med sina 34 pjäser.

Tabellen över schackpjäserna

Pjäs	Antal	Dragsätt	Ungefärligt värde
Kung	1	En ruta i valfri riktning	Ovärderlig
Dam	1	Hur många rutor som helst, rakt eller diagonalt	9
Torn	2	Rakt, horisontellt eller vertikalt	5
Löpare	2	Diagonalt, alltid på rutor av samma färg	3
Springare	2	I ett ”L”: två rutor åt ett håll och sedan en åt sidan; den hoppar över andra pjäser	3
Bonde	8	En ruta framåt (två från sin startruta); den slår diagonalt	1

Ingen pjäs, utom springaren, kan passera en upptagen ruta. Man slår en motståndarpjäs genom att ställa sig på dess ruta.

Varje pjäs i detalj

Kungen

Det är den viktigaste pjäsen: hela spelet går ut på att sätta den schackmatt. Den går bara en ruta, men kan en gång per parti göra rockad med ett torn för att komma i säkerhet. Försiktig i början av partiet blir den en aktiv pjäs i slutspelet.

Damen

Den mäktigaste av pjäserna förenar tornets och löparens drag. Så stark har den dock inte alltid varit: i de äldre versionerna av spelet gick den bara en ruta diagonalt. Det är först i slutet av 1400-talet, i Europa, som damen och löparen får sin rörelsefrihet: spelet blir då snabbare och mer taktiskt.

Tornet

Det härskar över de öppna linjerna och raderna. Två sammankopplade torn är en fruktansvärd kraft i slutspelet. Namnet kommer från persiskans rokh, som ursprungligen betecknade en vagn.

Löparen

Den glider diagonalt och förblir hela partiet på rutor av samma färg: varje sida har alltså en ljusrutad och en mörkrutad löpare. Dess franska namn (fou) sägs komma från arabiskans al-fil, ”elefanten”, den pjäs som den ersätter i shatranj.

Springaren

Den enda pjäs som kan hoppa över de andra, och den är gaffelns mästare, den attack som hotar två mål samtidigt. Den är särskilt effektiv i brädets mitt och mycket mindre i ett hörn.

Bonden

Blygsam till det yttre, men den bygger upp hela partiet. Den går rakt fram, slår diagonalt och går aldrig bakåt. Den har två specialregler: en passant och promotering, som förvandlar den till dam, torn, löpare eller springare när den når sista raden. Philidor, en stor spelare på 1700-talet, skrev: ”bönderna är schackets själ”.

Vad används pjäsernas värden till?

Värdena (1, 3, 3, 5, 9) är riktmärken för att bedöma ett byte: att ge upp en löpare (3) för att ta ett torn (5) är i allmänhet en bra affär. De är bara ungefärliga: en välplacerad pjäs är ibland värd mer än sitt tal, och en bonde som snart ska promoteras kan avgöra partiet. Kungen har inget siffervärde, eftersom förlusten av den innebär att partiet är slut.

Varifrån kommer våra schackpjäser?

Schack härstammar från chaturanga, ett spel som spelades i Indien omkring 500-talet. Dess fyra arméavdelningar, fotfolk, kavalleri, elefanter och vagnar, har blivit våra bönder, springare, löpare och torn. Spelet kom sedan till Persien och därefter till den arabiska världen under namnet shatranj, innan det nådde Europa omkring år 1000. Uttrycket ”schackmatt” kommer för övrigt från persiskans shah mat, ”kungen är försvarslös”.

Staunton-stilen, standarden sedan 1849

Under lång tid hade varje region sina egna pjäsformer, vilket gjorde partier mellan spelare från olika länder besvärliga. År 1849 blev en modell ritad av Nathaniel Cooke och understödd av den engelske mästaren Howard Staunton, som gav den dess namn, standard. Dess pjäser känns igen med en enda blick: kungens kors, damens krona, löparens kluvna mitra, springarens hästhuvud, tornets tinnar.

Staunton-stilen är än i dag den som används på de flesta turneringsbrädena. Den finns ända ner till våra små reseschackspel, som Le Petit Nomade bleu med sina pjäser i avenbok i Staunton-stil. För klubbspel erbjuder ett turneringsformat som Le Régence nr 4, med viktade pjäser och en kung på 80 mm, den stabilitet som förväntas i tävling.

För att känna igen pjäserna utan tvekan finns inget som ett spel med klassisk form; men vissa föredrar friare siluetter, som Le Tatras, skulpterade i lind.

Vanliga frågor

Heter det ”drottning” eller ”dam”?

På svenska säger man oftast ”dam” i schackspråk, och bokstaven D används i notationen. ”Drottning” är också vanligt i vardagligt tal och alla förstår det.

Hur ställer man upp schackpjäserna i början?

På första raden, från vänster till höger för vit: torn, springare, löpare, dam, kung, löpare, springare, torn. Bönderna står på andra raden, och damen placeras på ruta av sin egen färg.

Vilken är den starkaste pjäsen i schack?

Damen, som är värd ungefär nio bönder. Kungen är viktigare, men inte starkare.

Sammanfattning

Sex slags pjäser, trettiotvå pjäser sammanlagt och århundraden av historia i var och en av dem. Vill du upptäcka dem på riktigt, i dina händer, utforska våra kompletta schackspel i trä eller, för ett turneringsformat med Staunton-form, vårt turneringsurval.